Aluminium i deodoranter nämns ofta bland de ämnen man bör undvika i hudvårdsprodukter och byte till en aluminiumfri deo är ett vanligt steg när man går över till grön hudvård. Orsaken är att aluminium sägs öka risken för bröstcancer. Det finns dock många, framför allt inom forskningen som inte håller med och anser att detta är en myt och att det inte finns något som helst samband mellan deodoranter och bröstcancer. Det var också den slutsatsen som EU's Vetenskapliga kommitté för konsumenthälsa (SCCS) drog 2014 när de konstaterade att ingen av de studier som hittills gjorts på ämnet deodoranter och bröstcancer håller måttet vetenskapligt ^[1]. Så hur är det egentligen? Finns det några vetenskapliga bevis bakom påståendena? Vi har gått igenom forskningen på nytt samt de nya studier som kommit sedan 2014. Även om vi i många fall håller med EU's rapport så anser vi att det de senaste åren har framkommit en del nya resultat på ämnet som är klart oroväckande. Även om ingenting är helt bevisat så är det svårt att utifrån data hävda att aluminium i deodoranter är helt ofarligt och därför är det bäst ta det säkra före det osäkra och undvika aluminiumdeos.

Varför misstänker man deodoranter som orsak till bröstcancer?

Det första tecknet på att någonting inte står rätt till när det gäller deodoranter är att en majoritet av alla bröstcancerfall börjar i den övre, yttre kvadranten av bröstet. Vi pratar siffror på mellan 35-60% beroende på var man läser, medan de andra kvadranterna står för mellan 5-15% av fallen. Detta är extremt oroande siffror och det finns studier som har försökt att förklara detta med att det i bröstets övre, yttre område finns mer vävnad av den typ som är inblandad i bröstcancer ^[2]. Problemet med den förklaringen är att andelen fall av bröstcancer som börjar i övre, yttre kvadranten har ökat sedan slutet på 1970-talet ^[3]. Kanske inte linjärt som författarna av den rapporten vill göra gällande, men siffrorna visar ändå en tydlig ökning mellan 70-talet och 90-talet som sen tycks stagnera fram till nutid bland de fall som rapporterats inom England och Wales respektive Skottland. Tydligast syntse den ökningen bland de unga, de som drabbats av bröstcancer innan 50-års ålder. En nyare studie bekräftade denna ökning i England men lyckades inte se en lika tydlig trend för motsvarande amerikanska data ^[4].

Ökning av antalet bröstcancerfall i världen

Bröstcancer är vanligare i västvärlden än i övriga världen med en fördubbling av antalet fall per 100 000 invånare sedan 1970-talet och nästan en tredubbling sedan 1940-talet ^[4,5]. Kända riskfaktorer för bröstcancer är genetisk predisposition, östrogenbehandling, alkoholkonsumtion, BMI samt ålder vid första graviditet. Runt hälften av alla bröstcancerfall går inte att koppla till kända riskfaktorer, därför har man börjat leta efter livsstilsfaktorer som orsak till ökningen.

Epidemiologiska studier med motsägande resultat

Medan deodoranter enbart döljer dålig lukt så har antiperspiranter en svetthämmande effekt. I princip alla antiperspiranter innehåller aluminiumsalter. Vanligast är aluminiumklorhydrat och aluminiumklorid (INCI; aluminium chlorohydrate och aluminium chloride). Mekanismen för hur aluminium hämmar svettbildning är inte helt klar, men man tror att den pluggar igen svettgångarna. Hittills har fyra studier försökt se samband mellan användningen av deodoranter / antiperspiranter och bröstcancer ^[5-8]. De två tidigaste, en från USA och en från Irak, tittade på hur många bröstcancerpatienter som använde sig av antiperspiranter eller deodoranter jämfört med en kontrollgrupp. Resultaten från dessa studier tydde inte på någon som helst ökad risk för bröstcancer ^[6,8]. En annan studie från 2003 tittade istället närmare på enbart bröstcancerpatienters användningsmönster av antiperspiranter, deodoranter samt rakning under armarna och jämförde med vid vilken ålder de fick sin diagnos ^[5]. Patienterna delades upp i fyra grupper baserat på hur ofta de använde antiperspirant eller deodorant. Maxgruppen motsvarade användning minst 2-5 ggr/vecka kombinerat med rakning minst 3 ggr/vecka. Studien såg en gradvis sänkning av åldern vid diagnos med ökad användning av antiperspirant. Mellan maxgruppen och nollgruppen, dvs ingen antiperspirant, ingen rakning, var skillnaden förbluffande stor. Hela 15 år skiljde det på snittåldern då bröstcancern upptäcktes. När de dessutom tittade enbart på maxgruppen kunde de inom den gruppen se en skillnad på 19 år bland de som börjat använda antiperspiranter före 16 års ålder och de som börjat efter 16 års ålder. Nyligen har det publicerats ytterligare en studie som tittat mer noga på frekvensen av antiperspirantanvändning och även mätt aluminiumkoncentrationen i bröstvävnad hos bröstcancerpatienter jämfört med åldersmatchade kontroller ^[7]. Studien visar en tydligt ökad risk vid användning av antiperspirant flera gånger om dagen före 30-års ålder. Efter kompensation för andra riskfaktorer är riskökningen nästan 4 gånger. Mängden aluminium i bröstvävnad var signifikant kopplat till användningsgraden av antiperspirant. Mätning av aluminium visade signifikant mer aluminium i bröstvävnad hos patienterna jämfört med kontroller. Dessutom såg forskarna en signifikant ökad aluminiummängd hos de bröstcancerpatienter vars tumörer finns i övre, yttre kvadranten jämfört med patienter med tumörer i övriga kvadranter.

Upptag av aluminium genom huden.

Till skillnad från vissa andra metaller som järn, koppar, zink, mangan och kobolt är aluminium inget spårämne och inte nödvändigt för kroppen. Aluminium räknas dock inte heller till tungmetallerna, men det finns många studier som tyder på att aluminium är toxiskt för oss, bland annat på ett samband mellan aluminium och neurodegenerativa sjukdomar såsom Alzheimers ^[9,10].

Kemikalierna i en deodorant sköljs inte bort som de ämnen som finns i schampo och duschkräm utan är kvar på huden ända tills nästa dusch och utgör därmed en kontinuerlig exponering. Dessutom är det vanligt att raka sig under armarna direkt innan applicering av deo, vilket orsakar små skador och irritationer i huden som resulterar i ökat upptag av ämnena i deon.

Det verkar finnas en vanlig missuppfattning att aluminiumklorhydrat är en för stor molekyl för att tas upp genom huden. Aluminiumdklorhydrat är dock ett mycket vattenlösligt salt, till och med mer lösligt än bordssalt (50g mot 36g/100ml vid rumstemperatur), vilket betyder att det löses upp till fria joner i vatten. Det är visat att aluminium tas upp genom huden ^[11-13]. Upptaget är dessutom större vid skadad hud vilket visats genom så kallad tape stripping, en metod där man med hjälp av en tejp avlägsnar de allra yttersta lagren av celler ^[11]. I samma studie visades också att aluminium i aerosolformat tas upp effektivare än aluminiumet i roll-on eller stick deodoranter.

Aluminium har uppmätts i bröstvävnad ^[14] och bröstmjölk ^[15]. Det finns även studier som tyder på att halten aluminium är högre i cancerogen bröstvävnad än i icke-cancerogen ^[16,17]. Aluminiumhalter många gånger högre än i blod har också uppmätts i cystvätska hos patienter med godartade bröstcystor ^[15]. Tyvärr gjordes inga försök att korrelera detta resultat med användandet av aluminiumdeodoranter. Ytterligare en studie tyder på en ökad halt av aluminium i bröstvårtsvätska hos cancerpatienter men studien är gjord på en mycket liten grupp kvinnor (18 cancerpatienter och 16 kontroller) vilket gör det svårt att dra några riktiga slutsatser ^[18].

Man ska dock vara medveten om att vi också tar upp aluminium via maten och närvaro av aluminium i bröstvävnad och bröstmjölk inte nödvändigtvis är orsakat av aluminiumdeodoranter.

Aluminium och östrogeneffekter

Dr Philippa Darbre är en av de forskare som hårdast drivit frågan om sambandet mellan aluminium och bröstcancer. Hon har fått utstå en hel del kritik från kollegor för sin forskning. Dr Darbre har försökt visa att aluminiumklorid och aluminiumklorhydrat, de vanligaste formerna av aluminium i deodoranter, har en direkt hormonstörande effekt på östrogenreceptorn ^[19]. Studien är tyvärr mycket undermåligt gjord och bygger på tre enstaka experiment som hon inte upprepar för att utesluta slump. Koncentrationerna av aluminium som används för att visa konkurrens med östrogen om receptorn är skyhöga och orimliga i sammanhanget. Vi pratar 2,5-10 miljoner gånger högre än östrogen. Detsamma gäller försöket att visa tillväxtpåverkan hos bröstcancerceller. Östrogen har normalt en tillväxtstimulerande effekt på bröstcancerceller. De höga doserna aluminium i experimentet har endast effekten att cellerna mår dåligt och växer sämre. Slutligen gör Dr Darbre ett försök att visa att aluminium kan påverka östrogeneffekten, dvs hon använder sig av ett system där positiv bindning till östrogenreceptorn (bindning och aktivering) har en mätbar effekt. I studien jämförs östrogen med 10 000 gånger högre dos aluminium. Hon ser då en ökad effekt av aluminium i sig själv och en kraftigt ökad effekt av aluminium och östrogen tillsammans. Problemet är att det saknas kontroller. Normalt ska en sådan här studie också göras i avsaknad av receptorn för att utesluta att sluteffekten inte kan uppstå på något annat sätt, dvs vara en artefakt. Dessutom, om östrogeneffekten var reell, borde man ha sett en tillväxtökning hos bröstcancercellerna och inte en minskning av tillväxten. De här resultaten utesluter dock inte att aluminium kan öka risken för bröstcancer utan bara att det inte är speciellt sannolikt att det sker via östrogenreceptorn.

Aluminium och bröstcancer

Aluminium är inte direkt mutagent. Försök att visa att aluminium direkt kan orsaka mutationer i DNA har inte lyckats ^[20]. Trots detta verkar närvaro av aluminium i celler ändå kunna resultera i ökade DNA-skador i form av dubbelbrott ^[20]. En allvarlig typ av skada på DNAt som är extra svår att laga korrekt då båda strängarna gått av och det därmed saknas mall för reparationen. Det finns också en studie som sett att aluminium tycks påverka normala bröstceller att uppvisa ett onkogent beteende ^[20]. Långtidsbehandling av bröstceller med aluminiumklorid och aluminiumklorhydrat resulterade i att cellerna förlorade sin kontaktinhibition och växte utan behov av förankring, två typiska attribut för onkogena celler. Ytterligare en studie tyder på att långtidsbehandling av bröstcancerceller med aluminium ökar cellernas rörlighet och benägenhet till invasion, i förlängningen benägenhet till spridning och metastasering ^[21]. Försöken gällande ökad spridningsbenägenhet upprepades dock inte och man ska vara lite försiktig att dra slutsatser från dem.

En studie från USA på en liten grupp bröstcancerpatienter tyder på ökad genetisk instabilitet i yttre regionen av bröstet i den icke-cancerogena vävnaden ^[22]. Ingen skillnad kunde visas mellan den övre och nedre regionen. Genetisk instabilitet kan naturligtvis ha ett antal olika förklaringar men kan bero på försämrad reparation av DNA-skador. En helt ny studie har har sett ett samband mellan aluminium och ett protein som är enormt viktigt för korrekt reparation av DNA-skador nämligen BRCA1, vars gen också kallas för bröstcancergenen. BRCA1 är del av ett komplex som reparerar dubbelbrott på DNA. Mutationer som leder till att BRCA1 inte fungerar, ökar risken att utveckla bröstcancer någon gång i livet till hela 80%. Studien i fråga fann att aluminiumbehandling av bröstceller resulterade i kraftigt sänkta nivåer av BRCA1 protein i cellerna ^[23]. Denna studie är dock endast gjord på celler i laboratorium och skulle behöva verifieras på försökspersoner, helst kopplat till aluminiumdeoanvändning. Men om kopplingen mellan aluminium och BRCA1 håller så är det mycket allvarligt och en definitiv orsak till att aluminiumdeodoranter kan öka risken för bröstcancer.

Undvik aluminium i deodoranter

Tillsammans tyder forskningsresultaten från de senaste åren på att aluminium i deodoranter inte är helt ofarligt. Även om det som framkommit hittills inte entydigt pekar ut aluminium i deodoranter som en orsak till bröstcancer, så är resultaten mycket oroväckande och ifrågasätter kraftigt den allmänna uppfattningen att aluminium är ofarligt. Detta är särskilt alarmerande med tanke på den enormt vitt spridda användningen av aluminiumdeodoranter i västvärlden. Så även om aluminium inte är bevisat farligt bör man för att vara på den säkra sidan helt undvika deodoranter som innehåller aluminiumklorid eller aluminiumklorhydrat (INCI; alumiunium chloride och aluminium chlorohydrate), åtminstone tills de är bevisat ofarliga.

Saltdeos – Att undvika eller inte?

Potassium alum alt. ammonium alum (svenska; Alun eller Kaliumaluminiumsulfat, kemiskt namn; Potassium aluminium sulfate, KAl(SO₄)₂ ) är vanligt i många alternativa, naturliga deos, ibland även marknadsförda som alumiuniumfria, vilket naturligtvis är inkorrekt.
Alun är ett naturligt förekommande salt som har antibakteriella, sammandragande samt blodstillande egenskaper och har traditionellt använts som deodorant i många delar av världen. Den stora skillnaden mellan deodoranter innehållande alun jämfört med de som innehåller aluminiumklorid eller aluminiumklorhydrat är att alun är antibakteriell men inte antiperspirant, eller åtminstone mycket mindre antiperspirant än de andra två salterna. Eventuellt beror detta på ett sämre upptag av alun jämfört med de andra två aluminiumsalterna, men eftersom mekanismen bakom aluminiumsalters antiperspiranteffekt inte är helt klarlagd så är det svårt att säga om det stämmer. Tyvärr så har ingen av de studier som tittat på upptag av aluminiumklorid och aluminiumklorhydrat inkluderat alun i testerna och det finns för närvarande inga som helst fysiologiska studier på detta salt. Lösligheten i vatten vid rumstemperatur är ca 3,5 gånger sämre för alun än för de andra två aluminiumsalterna, vilket skulle kunna leda till ett sämre upptag genom huden men knappast utesluta att det tas upp alls. Men med hänsyn till att den ökade risken för bröstcancer endast uppstod vid excessiv användning av antiperspiranter kanske det är just en fråga om koncentration. Tills detta är utrett skulle vi ändå vilja uppmana till en viss försiktighet när det gäller saltdeos och naturliga deos innehållande potassium alum eller ammonium alum, framför allt för de som av andra orsaker befinner sig i riskgruppen, tex har bröstcancer i släkten eller tar östrogentabletter. Dessutom bör tonåringar, gravida och ammande mödrar också undvika saltdeos.

Referenser