Hur farlig är SLS egentligen?

Is SLS dangerous ?Sodium lauryl sulfate (SLS), eller en av dess kusiner som Ammonium lauryl sulfate (ALS) och Sodium laureth sulphate (SLES), är det huvudsakliga rengörande ämnet och efter vatten den dominerande ingrediensen i de flesta reguljära märken av schampo, duschkräm, flytande tvål, tandkräm, rakgel, bubbelbad osv. SLS finns i över 1 000 olika typer av hudvårds- och kosmetikaprodukter i koncentrationer mellan 0,01-50%. Men SLS befinner sig också på varenda topp 10 lista över giftiga ämnen att undvika i hudvårdsprodukter. Listorna på internet med påståenden om vilka hemskheter denna tensid kan orsaka blir bara längre och längre. Enligt dem kan användandet av SLS-innehållande hudvårdsprodukter ha allvarliga hälsoeffekter och bland annat orsaka cancer, permanenta ögonskador, håravfall, vara hudkorrosiv och sensibiliserande, portilltäppande och allmänt irriterande för ögon och hud. Så vad är sant och vad är bara rykten på internet? Hur farlig är egentligen denna tensid och varför finns det så många rykten om farorna med SLS?

 

Genom åren har det gjorts flera ingående, oberoende undersökningar av de vetenskapliga studier som finns på SLS [1-5]. Dessa rapporter går metodiskt igenom alla experimentella studier över möjlig toxicitet, mutagenicitet, sensiblisering, irritabilitet osv. De förklarar också varför vissa studier har blivit missförstådda och därmed orsakat onödig oro. Men ryktena fortsätter. Här går vi igenom vad som är sant eller inte och vad det egentligen finns för fakta bakom påståendena.

 

Kan 16 000 studier på SLS ha fel?

Detta är ett vanligt påstående som syftar till en länk på EWG's (Environmental working group) databas Skin Deep. Den leder till en allmän sökning på PubMed, en databas över alla biologiskt och medicinskt inriktade vetenskapliga artiklar. Idag har den här siffran faktiskt nått över 90 000 men den är inte på något sätt relaterad till antalet artiklar som visar att SLS är toxisk utan enbart till alla vetenskapliga artiklar som nämner SLS. Anledningen till att SLS, eller dess mer vanliga namn inom forskning, SDS (sodium dodecyl sulfate) är med i så många studier, är av samma orsak som den används i så många rengöringsmedel både inom hudvård, disk och städ samt inom industrin - den är billig! SLS är en billig tensid, ofta använd i forskarlab för att lösa upp andra molekyler, för analytiska studier, för toxikologiska studier, för alla användningsområden som inte kräver mer naturliga villkor, där proteinernas 3D-struktur och aktivitet är bevarad. För detta är baksidan med denna väldigt billiga tensid, den förstör proteiners struktur, eller korrekt uttryckt, denaturerar dem, och därmed så förlorar de både form och funktion. Faktum är att den i laboratorium mest använda analysmetoden för proteiner bygger på SLS förmåga att denaturera proteiner (SDS-PAGE).

 

Är SLS hudkorrosiv eller hudirriterande?

Att förstöra strukturen på proteinerna i huden låter väldigt brutalt. Det måste väl betyda att SLS är korrosiv? Nja, helt klart kommer ett protein med förstörd 3D-struktur inte fungera som det ska. Hudkorrosion innebär dock permanenta skador på huden, som till exempel sådana som uppstår om man skulle hälla frätande syra på huden och även om SLS kan gå hårt åt hudens proteiner så kommer huden att tillverka nya rätt snabbt. Skadan som SLS orsakar är därmed inte på något sätt permanent. Men SLS är en stark tensid. Den är kapabel att skada ytterhudens skyddande vattenbarriär, skölja bort både lipiderna och den naturliga fuktighetsfaktorn, så väl som förstöra hudproteiner djupt ner i ytterhuden. Och även om dessa skador är reversibla och huden är kapabel att läka, så bör man tänka på hur många gånger per dag man till exempel tvättar händerna. I en studie från Tyskland [6] applicerades en medelstark lösning med SLS (7,5%) 20 minuter dagligen under 8 dagar. Detta ledde till en snabb ökning av vätskeförlust genom huden, TEWL (trans-epidermal water loss) och erythem (hudrodnad) följt av att huden blev torrare, flagnade och sprack. Faktum är att det tog 16 dagar för huden att läka och återfå normal fuktnivå efter att behandlingen avslutats.

Det finns inga begränsningar inom EU när det gäller hur mycket SLS det får vara i en produkt. Cosmetic Ingredient Review (CIR) rekommenderar en maxnivå på 1% i produkter som stannar kvar på huden [2]. Studier har dock visat att efter 24 timmars exponering resulterar även 1% SLS i en 4 gångers ökning av TEWL och dessutom en förändring av genuttrycket av proteiner inblandade i underhållet av ytterhudens barriär och hudens naturliga exfolieringsprocess [7].

Det är inte bara billiga märken som innehåller SLS utan SLS, SLES eller ALS finns även i schampo och dushkrämer från många exklusivare märken. Det anses generellt bland kosmetikaformulatörer att med rätt tillsatser av andra ingredienser så är SLS helt icke-irriterande. Frågan är dock varför man inte byter ut denna tensid mot någon mindre irriterande, istället för dölja den med exklusiva oljor och växtextrakt?

 

Är SLS hudsensibiliserande?

Till skillnad från hudirritaton så är sensibilisering en allergisk reaktion som resulterar i inflammerad och kliande hud. Reaktionen blir starkare vid upprepad exponering. SLS har dock inte i någon studie utlöst en allergisk reaktion och kan därför inte anses vara sensibiliserande [8].

Däremot så finns det bland de företag som producerar SLS för hudvårds- och kosmetikamarknaden vissa som säljer SLS som ett flytande koncentrat innehållande formaldehyd som konserveringsmedel. Det har visats att de små mängder formaldehyd som blir kvar i den slutliga konsumentprodukten är tillräckligt för att kunna orsaka sensibilisering [9, 10]. Det här har senare visat sig vara den verkliga orsaken till den allergi hos en amerikansk kvinna som på 50-talet fick en kraftig allergisk reaktion mot vad man då trodde var SLS-innehållet i en kortisonkräm [11].

 

Hur toxisk är SLS?

Kan man bli sjuk om man råkar svälja lite tandkräm? Nej, då måste man svälja väldigt stora mängder tandkräm. Den giftiga dosen, LD50, av SLS är omkring 1,3 g/kg [5]. LD50 är den dos per kilo kroppsvikt som dödar 50% av försöksdjuren. Detta är inte ett speciellt högt toxvärde och hos en person på 60 kg motsvarar det att äta 78 g ren SLS eller att dricka 520 ml av ett schampo innehållandes 15% SLS. Som jämförelse kan nämnas att bordssalt (NaCl) har ett LD50 värde på 3 g/kg. Allt är giftigt om man får i sig en tillräckligt hög dos.

 

Är SLS cancerogen?

Hur är det med cancer då? Kan SLS orsaka cancer? Nej, detta är en myt som uppstått genom det faktum att SLS har använts i oräkneliga toxikologiska studier för att lösa upp de ämnen som testats. Det är god laboratoriepraxis att göra kontroller, vilket betyder att man upprepar testet med bara den lösning eller blandning som använts för att lösa upp testsubstansen. Detta anses som bakgrundsbrus. Inga studier har någonsin lyckats visa några som helst tecken på att SLS är vare sig mutagen eller cancerogen [2]. I en studie blev hundar matade med en diet innehållandes 2% SLS under två års tid utan att det uppstod några tumörer [4].

På grund av alla rykten på internet undersökte CIR (Cosmetic ingredient review) frågan igen 2005 och kom till slutsatsen att “Inga av de tillgängliga data antyder någon som helst möjlighet att SLS eller ALS kan vara cancerogena. Trots bedyranden om motsatsen på internet är carcinogeniciteten hos dessa ämnen bara ett rykte” [2].

Ibland höjs en varning att SLS kan vara kontaminerad med 1,4-dioxan. Men 1,4-dioxan är en biprodukt som bildas vid etoxyleringsprocesser, det vill säga för att införa eterbindningar i molekyler. Även om 1,4-dioxan är en misstänkt cancerogen så kan den inte kontaminera SLS eftersom SLS inte är etoxylerad. En varning dock att 1,4-dioxankontamination är möljig i produkter som innehåller etoxylerade tensider och att vissa av SLS kusiner, som SLES är etoxylerade. För att undvika kontaminering med 1,4-dioxan i schampo och duschkräm, var på vakt mot tensider innehållandes laureth, myreth, oleth eller ceteareth i namnet.

SLS har också kopplats till carcinogena nitrosaminer genom påståenden att SLS skulle kunna bli nitrosylerad genom att reagera med triethanolamine och därmed bilda cancerogen N-nitrosodiethanolamine (NDELA). Faktum är att om NDELA bildas i en schampoflaska så är det genom nitrosylering av triethanolamine i sig och inte av SLS. SLS har helt enkelt ingenting i den reakionen att göra.

Formaldehyd, å andra sidan, skulle kunna trigga en sån reaktion [12]. Formaldehyd är en mycket reaktiv molekyl och känd cancerogen. Som tidigare nämnts så använder kosmetikaföretag ibland koncentrat av SLS innehållandes formaldehyd som konserveringsmedel. Så om en produkt är tillverkad med den typen av SLS kommer små mängder formaldehyd att vara närvarande i den slutgiltiga konsumentflaskan. Om den koncentrationen är lägre än 0,05% behöver det inte stå på ingredienslistan. Eftersom det är omöjligt att ta reda på varifrån och av vilken renhetsgrad av SLS ett kosmetikaföretag köpt sina ingredienser så skulle vi i framtiden vilja se en tydlig "Fritt från Formaldehyd" märkning på hudvård och kosmetika från seriösa producenter.

 

Är SLS ögonirriterande, ögonskadande eller kan SLS till och med orsaka blindhet?

Det är ingen tvekan om att SLS är irriterande för ögon [4]. Alla som någonsin fått schampo i sina ögon kan skriva under på det. Det har också gjorts också oräkneliga studier på kaniner som visar att högre koncentrationer SLS eller SLS-innehållande schampon är ögonirriterande, särskilt om man inte sköljer direkt [13]. Starka lösningar av SLS som lämnas i ögonen mer än 10 sekunder resulterar i röda och svullna ögon och kan till och med leda till en temporär ogenomskinlighet av hornhinnan. En skada som det kan ta veckor att läka men som trots allt är reversibel.

Den huvudsakliga orsaken till ryktet om att SLS "orsakar blindhet och hindrar barns ögon från att utvecklas korrekt" härstammar från ett påstått uttalande från en Dr Green, Medical College of Georgia, "SLS en systemisk substans som kan penetrera och lagras i öga, hjärna, hjärta, lever etc., med potentiellt skadliga långtidseffekter. Den kan försena läkande och orsaka katarakter hos vuxna och förhindra att barns ögon utvecklas korrekt."

Dr Green själv förnekar att han någonsin har sagt detta. Vidare så säger Dr Green i en intervju med Paula Begoun, "the Cosmetics Cop", att "Det finns ingenting i min studie som indikerade några som helst problem med utveckling eller katarakter från SLS eller SLES och kroppen lagrar inte dessa ingredienser överhuvudtaget" [14]. Studien i fråga [15] visar att om det skyddande lagret celler på hornhinnan är skadat så gör man klokt i att undvika att få SLS i ögonen eftersom det förlångsammar läkeprocessen. Detta är ingen nyhet, det är enbart logiskt med tanke på vad vi vet är känt om SLS effekter på huden.

Två andra studier citeras också ibland i sammanhanget att SLS orsakar katarakter [16, 17]. I dessa studier läggs dissikerade linser från ko och kalvögon i en vätska med hög koncentration av antingen SLS eller andra substanser som denaturerar proteiner. Detta för att utlösa den typ av proteinförändringar som man kan se i katarakter. Dissikerade linser, alltså inte hela ögon. Linser i ögon är inte nakna och lättexponerade för schampo. De är väl skyddade, säkert placerade bakom hornhinnan.

 

Lagras SLS i kroppen?

Upptaget av SLS genom huden är mycket begränsat [4]. Faktiskt så begränsat att specifikt märkt SLS är svår att detektera inuti kroppen efter kontakt med huden. Den största andelen SLS blir fast utanpå huden, även efter sköljning och går inte in i blodet. En mycket liten andel (0,1%) har spårats som nedbruten och utsöndrad antingen som CO2 i utandningsluften eller i urinen. SLS är lättlöslig i vatten och inte den typen av ämne som kan lagras i kroppsfett som vissa miljögifter. Ryktet om att SLS lagras i olika kroppsorgan kommer från samma påstådda uttalande av Dr Green som orsakade blindhetsryktet.

Hur är det med nedbrytning? De mycket små mängderna SLS som tar sig in i kroppen, stannar de där för alltid? Nej, SLS är biologiskt nedbrytbar vanligen inom 96 timmar (via hydrolytisk klyvining av sulfatesterbindningen av alkylsulfataser, vilket resulterar i oorganisk sulfat och en fettalkohol som sen oxideras vidare av hydrogenaser till en fettsyra som bryts ner genom vanlig β-oxidering). Så, ingen bioackumulering av SLS överhuvudtaget, vare sig inuti kroppen eller i miljön.

 

Är SLS en förstärkare av upptag?

Ja, SLS stör ytterhudens vattenbarriär vilket gör det lättare för andra ämnen att ta sig in i hudens djupare lager. Som exempel kan nämnas att närvaron av SLS orsakade nickelallergi hos marsvin [4].

SLS används också i vissa typer av provokativa allergitester där SLS ökar upptaget av testsubstansen för att förstärka en positiv signal från svaga allergener [8].

 

Orsakar SLS pormaskar?

Ja, SLS är med största sannolikhet komodogen, dvs portilltäppande. Den ger ett positivt utslag i den klassiska kaninörsmetoden [4]. Trots detta finns SLS tyvärr ofta i hudvårdsprodukter riktade till aknebenägen hud.

 

Kan SLS orsaka håravfall?

SLS har hittats anrikad i hårfolliklar [4, 5, 18], dvs vid hårrötterna, men trots detta finns det hittills ingen studie som stödjer påståendet att SLS kan orsaka håravfall.

 

Orsakar SLS torrt hår och klyvna toppar?

Ja, SLS skadar hårstrånas yttre yta, kutikulan, vilket resulterar i förlust av glans, en grövre, ruggad yta och klyvna toppar [19-21]. Även om alla anjoniska tensider till viss grad skadar hårets yta jämfört med bara använda vatten så är SLS brutalare än alla andra tensider som används i hudvårdsprodukter [20].

 

Summering

Slutsats, SLS är generellt dålig för hud och hår, den skadar kraftigt hudbarriären, är portilltäppande och ökar risken för kontaktallergier. SLS är kanke inte direkt giftigt och det finns definitivt värre ämnen att oroa sig för i kosmetika och hudvårdsprodukter, men SLS är heller inte något som du vill inkludera i din dagliga rengöringsrutin. Det finns många bättre alternativ att välja mellan.

 


Referenser

  1. Human & Environmental Risk Assessment on ingredients of European household cleaning products (HERA), Alcohol Sulphates, Human Health Risk Assessment, 2002.
  2. Cosmetic Ingredient Review (CIR), Annual Review of Cosmetic Ingredient Safety Assessments-2002/2003, 2005. 24 Suppl 1: 1-102.
  3. Madsen, T. et al., Environmental and Health Assessment of Substances in Household Detergents and Cosmetic Detergent Products. Environmental Project No. 615, Danish Environmental Protection Agency, 2001.
  4. Cosmetic Ingredient Review (CIR), Final Report on the Safety Assessment of Sodium Lauryl Sulfate and Ammonium Lauryl Sulfate, December 1, 1983 1983. 2(7): 127-181.
  5. Bondi, C.A. et al., Human and Environmental Toxicity of Sodium Lauryl Sulfate (SLS): Evidence for Safe Use in Household Cleaning Products. Environ Health Insights, 2015. 9: 27-32.
  6. Wilhelm, K.P. et al., Surfactant-induced skin irritation and skin repair: evaluation of a cumulative human irritation model by noninvasive techniques. Journal of the American Academy of Dermatology, 1994. 31(6): 981-7.
  7. Törmä, H. et al., Skin Barrier Disruption by Sodium Lauryl Sulfate-Exposure Alters the Expressions of Involucrin, Transglutaminase 1, Profilaggrin, and Kallikreins during the Repair Phase in Human Skin In Vivo. Journal of Investigative Dermatology, 2008. 128(5): 1212-1219.
  8. Kligman, A.M., The SLS provocative patch test in allergic contact sensitization. Journal of Investigative Dermatology, 1966. 46(6): 573-83.
  9. Fisher, A.A., Dermatitis due to the presence of formaldehyde in certain sodium lauryl sulfate (SLS) solutions. Cutis, 1981. 27(4): 360-2, 366.
  10. Lee, C.H. and Maibach, H.I., The sodium lauryl sulfate model: an overview. Contact Dermatitis, 1995. 33(1): 1-7.
  11. Sams, W.M. and Smith, J.G., Jr., Contact dermatitis due to hydrocortisone ointment; report of a case of sensitivity to emulsifying agents in a hydrophilic ointment base. J Am Med Assoc, 1957. 164(11): 1212-3.
  12. SCCS (Scientific Committee on Consumer Safety), Opinion on Nitrosamines and Secondary Amines in Cosmetic Products, 27 Mars 2012.
  13. Davies, R.E. et al., Eye irritation tests - an assessment of the macximum delay time for remedial irrigation. Journal of the Society of Corsmetic Chemists, 1976. 27(7): 301-306.
  14. Begoun, P., The complete beauty bible : the ultimate guide to smart beauty. 2004, Emmaus, Pa.: Rodale.
  15. Green, K. et al., Preservative effects on the healing rate of rabbit corneal epithelium. Lens Eye Toxic Res, 1989. 6(1-2): 37-41.
  16. Ho, L. et al., Effect of age on ocular irritancy as measured with in vitro bovine lenses. Toxicol In Vitro, 2008. 22(2): 450-6.
  17. Mandal, K. et al., Structure and stability of gamma-crystallins. Denaturation and proteolysis behavior. J Biol Chem, 1987. 262(17): 8096-102.
  18. Howes, D., The percutaneous absorption of some anionic surfactants. Journal of the Society of Cosmetic Chemists, 1975. 26(1): 47-63.
  19. de Cássia Comis Wagner, R. and Joekes, I., Hair protein removal by sodium dodecyl sulfate. Colloids and Surfaces B: Biointerfaces, 2005. 41(1): 7-14.
  20. Pires-Oliveira, R. and Joekes, I., UV–vis spectra as an alternative to the Lowry method for quantify hair damage induced by surfactants. Colloids and Surfaces B: Biointerfaces, 2014. 123: 326-330.
  21. Richena, M. and Rezende, C.A., Morphological degradation of human hair cuticle due to simulated sunlight irradiation and washing. Journal of Photochemistry and Photobiology B: Biology, 2016. 161: 430-440.