Tensider finns i alla ren­görande produkter för att lösa upp fett och smuts. I många fall kan de vara både uttorkande och irriterande för huden. Men det är stor skillnad på tensider och tensider. Mycket av den skillnaden ligger i den vatten­lösliga delen av tensiden och beror vilken laddning den har.

Som ni kanske minns från förra artikeln (Hur fungerar dusch­krämen?) är tensider ren­görande ämnen som återfinns i alla ren­göringsprodukter. Dessa har ett vatten­älskande huvud och en fett­älskande svans, vilket gör att de kan omsluta smuts och sedan sköljas bort med vatten. Det vatten­älskande huvudet kan vara laddat på olika sätt och detta påverkar hur tensiden beter sig.

Beroende på vilken laddning huvudet har delar man in tensiderna i fyra grupper:

1. Anjoniska - negativt laddade
2. Katjoniska - positivt addade
3. Nonjoniska / Oladdade - utan laddning
4. Zwitterjoniska - både positivt och negativt laddade

 

1. Anjoniska tensider

Negativt laddade anjoniska tensider med sulfat som huvudgrupp är vanligtvis mycket påfrestande för vår hud. Den negativa laddningen förstör proteinerna i huden. Beroende på hur stort huvud tensiden har kan den tränga olika djupt ned i hudens yttersta lager och orsaka mer eller mindre skada. Huden får då svårt att behålla vatten och torkar ut. Om huden utsätts för dessa tensider under en längre tid, triggas en inflammatorisk reaktion som leder till att huden blir röd, torr och flagnar. Trots detta är den här typen av tensider de allra vanligaste i våra ren­görande skönhetsprodukter. Hit räknas bl.a. sodium lauryl sulfate (SLS) och sodium laureth sulfate (SLES). Hur irriterande en viss tensid är för huden beror också på hur lätt den är att tvätta bort. Tensider med sulfonat som huvudgrupp är t.ex. mer vatten­lösliga än sulfater. Därför är sulfonattensider som Disodium laureth sulfosuccinate och Sodium lauryl sulfoacetate, mycket mindre hudirriterande än Sodium lauryl sulfate och Sodium laureth sulfate trots att namnen kan vara förvirrande lika. Till anjoniska tensider räknas också vanlig tvål eftersom de har en negativ carboxyl som huvudgrupp. Tvålämnen som Sodium palmitate och Sodium laurate är mindre irriterande än sulfattendsider men mycket mer irriterande än äkta klassisk tvål eller handgjord tvål, tillverkad genom kallförtvålning av olika fetter och därför naturligt innehållande mjukgörande glycerin och rester av ursprungsoljan. Carboxylgruppen i tvålämnen oavsett tillverkning har dock en förmåga att binda kalciumjoner (Ca2+), vilket gör att tvål inte löddrar så bra i hårt vatten. Det är av också av denna anledning som tvål är mindre bra för hårtvätt i hårt vatten. Hår är negativt laddat och binder hårt till tvål-kalcium-komplexet, vilket gör det svårt att skölja bort. Det krävs därför en mild surskölj, tex med vinäger efter man har tvättat håret med tvål.

2. Katjoniska tensider

Katjoniska tensider är positivt laddade och binder därför väldigt starkt till hårets keratin och hudens lipidlager som båda är negativt laddade. De är därför inte alls lämpliga som ren­görare. Katjoniska tensider används istället i hårbalsam. När man tvättar håret med anjoniska tensider tvättar man också bort naturliga oljor och andra positivt laddade ämnen som är bundna till hårets keratin. Det gör håret torrt och flygigt eftersom de exponerade negativa laddningarna stöter ifrån varandra. Katjoniska tensider skapar en tunn, tunn oljefilm runt hårstråna vilket ger en mjukgörande och antistatisk effekt. Vanliga katjoniska tensider i hårbalsam är Cetrimonium chloride, Distearoylethyl dimonium chloride och Behentrimonium chloride.

3. Nonjoniska / Oladdade tensider

Nonjoniska eller Oladdade tensider är generellt sätt milda och rengör utan att binda sig till och förstöra hudens proteiner. De flesta är dock för milda för att kunna användas som ren­görare på egen hand förutom i baby­produkter och ansikts­ren­göringar. Ofta blandas flera olika oladdade tensider med varandra eller med zwitterjoniska tensider för att få en bättre ren­görande och skumbildande effekt. De flesta oladdade tensider är socker­baserade som till exempel Coco glycoside, Lauryl glycoside och Polysorbat 20 eller fett­alkoholer som Cetyl alkohol och Lauryl alkohol.

4. Zwitterjoniska tensider

Zwitter­joniska tensider har både en positiv och en negativ laddning som balanserar varandra och gör dem totalt sett oladdade. De är mildare än laddade tensider och mer effektiva än de oladdade. De används sällan helt ensamma, utan vanligtvis antingen tillsammans med oladdade tensider för att göra dessa mer effektiva, eller tillsammans med anjoniska tensider för att minska den irritation som de orsakar. Exempel på vanliga zwitter­joniska tensider är Cocamidopropyl betaine, Sodium lauroamphoacetate och aminosyra­baserade tensider som Sodium cocoyl glutamate.